« Jens.. | Main | Dresden, here I come!!! »

July 21, 2003

Dag 1: Hovslätt - Berlin

Hade planerat att vara uppe på Torsvik vid 8 för att försöka få lift med nån lasbilschafför som precis lastat. Dock var det lite för svårt att gå upp, så det blev lite senare. Så vid 9.30 gick jag hemifrån och ungefär en timma senare var jag uppe.

Direkt när jag kom upp fanns det parkbänkar där det satt två chaffisar som pratade tyska, och jag frågar så vänligt jag bara kan - eller försöker iaf... Vad jag säjer blir "Ich wolle nach Deuchland fahren!". En av chaufförerna säjer, så där otrevligt som bara tyska chaufförer kan; "Wir sollen nich nach Deuchland fahren!".

Då är det ju bara att knalla vidare och försöka igen. Efter att ha köpt en glass och lite dricka ställer jag mej vid påfarten till motorvägen, men efter 30-40 minuter utan att få någon lift ser jag en holländsk lastbil komma körande av från motorvägen och svänger sedan in på macken.

Jag går snackar med chauffören, som hellre pratar engelska än tyska!! Han ska ner till Markaryd för att lasta torv, men kan inte lova när han kommer därifrån, eftersom han inte vet... Han säjer dock att jag gärna får följa med till M-ryd för att försöka få lift därifrån - men först ska han ha kaffe.

Under tiden jag väntade satte jag mej vid parkbänkarna och satte på mitt första Compeed på resan! Mina nya skor för 200kr var kanske inte det bästa valet av reseskor. Då tutade en lastbil och den tyska chauffören som satt och fikade tidigare vinkade in mej. Han skulle till Trelleborg - och jag följde med!

Efter att ha försökt konversera på tyska en 5-10 minuter gav vi upp och jag satt och småslummrade, läste lite och ringde lite (samt skickade massa SMS till oroliga Mamma).

15.00 köpte jag en biljett till Rostock för 115:- efter att ha blivit avsläppt en bit från passagerarterminalen. Båten avgick 15.45 och färdtid 2:55. Fixade en körtid på en körskola i Linköping innan jag gick på färjan.

På bussen till färjan bytta jag 3 korta ord med en tyska man, då jag skulle försöka tränga mej på bussen med min stora ryggsäck (16kg f.ö.). När jag sedan sätter mej i mitt säte p färjan, kommer samma man och sätter sej i sätet bredvid :) Vi börjar prata lite. Mannen heter Jens(?), tydligen snart 40, pratar flytande svenska med en liten tysk brytning. Han jobbar som sjuksköterska i Malmö. Det blir mest politik, och även lite religion. Han som är född och uppvuxen i forna Östtyskland kanske håller med mej i mina fina tankar om att människan är god, men att det inte funkar i verkligheten.

Han hjälper mej sedan mycket, ger mej tips och råd om hur och vart jag ska åka för att komma dit jag vill. STORT TACK JENS! Om du kommer till Linköping nån gång är det bara att ringa mej! Tyvärr verkar han oroligare än Mamma(!) när han får reda på att jag inte har så mycket pengar, och att jag har diabetes... :) "Jag ska minsann visa honom" tänker jag och tackar.

Äter en Bratwurst och pommes vid färjeterminale och är fortfarand på strålande humör!

Jaha, står då några meter från terminalen, där alla bilar borde åka förbi och försöker få lift. Dock kommer det inte så många bilar... Men jag vet att det kommer komma en färja från Trelleborg vid 21 med massa lastbilar på, så det är nog ett ypperligt tillfälle att få lift - så jag står kvar och väntar.

21.30 kommer det mycket riktigt massa bliar.. En av dem stannar till och med, en minivan av något slag. En lite äldre man med långt skägg med en fläta i öppnar och börjar flytta undan massa saker... Tjohoo - dom pratar engelska! Jag frågar om jag kan slänga in min ryggsäck där bak, öppnar skjutdörren och där är det bäddat!

Vi tränger oss in i framsätet, det är toktrångt för tre, men det verkar inte vara något problem för dom - och definitivt inte för mej heller. Vi introduserar oss, och jag konstaterar att det är två danskar jag fått lift med. Båda två ser ganska "ovårdade" ut med långt skägg och ruffsigt hår, lite hippie. Hur som hellst är de väldigt trevliga och har själva liftat sammanlagt 4 resp. 5 år. Den yngre berättar att han under tre och en halv månad liftat från Köpenhamn till Singapore!!! Under hela resan fick han betala sammanlagt 600 danska kronor för transport! Ganska coolt! Själv är jag nu redan uppe i 115 kr.

De kör mej nu mot Berlin, och stannar och släpper av mej ca 5 mil utanför på en rastplats. Nu kommer första motgången... Jag försöker få lift, men det går inte. Vid 2.30 bestämmer jag mej för att försöka sova... Efter ännu en halv timma försöker jag sätta upp tältet på något lämpligt ställe...

Jag vet inte hur lång tid detta tar, men efter ett tag är faktiskt tältet uppe, trots avsaknad av ljus... Somnar och sover faktiskt riktigt bra... i några timmar.

Posted by tubbe at July 21, 2003 11:59 PM